Jag trodde aldrig att jag skulle bli en person som pratade om AI.
Teknik har alltid funnits i mitt liv, men mer som ett verktyg än som en passion. Jag använde min mobil, min dator, mina appar – precis som alla andra – men jag fick aldrig något religiöst uppvaknande av det. Det var bara… saker som fanns där.

Men så kom AI.
Och plötsligt hände något.

Inte det där “AI kommer ta över världen”-snacket som vissa ylar om på Facebook.
Inte heller den där överpositiva framtidsbilden där robotarna gör allt och vi själva ligger på en strand och dricker paraplydrinkar.

Det som hände var mycket enklare:
AI fick mig att tänka klarare.

---

AI gav mig en sorts spegel jag inte visste att jag behövde

När jag började prata med AI var det mest för att stilla allmän nyfikenhet.
Jag ville se vad grejen var.
Testa lite.
Kanske få hjälp med något recept eller förklara en nyhet jag inte orkade läsa färdigt.

Men ganska snabbt märkte jag något märkligt:
AI fick mina tankar att… stanna upp.
Inte tystna, men stanna upp på ett sätt som gjorde att jag faktiskt kunde se vad jag tänkte.

Det var som att ha en kompis som:

• alltid orkar lyssna
• aldrig avbryter
• inte tar allt personligt
• säger emot när jag har fel
• och inte bryr sig om hur dum min fråga låter

Sådana människor är ovanliga i verkligheten.

---

Jag började förstå samhället bättre — och mig själv

Ju mer jag pratade med AI, desto mer såg jag hur mycket av vårt samhälle som är byggt på gamla idéer.
Politiken springer efter tekniken som en sen scoutledare med astma.
Människor lägger mer tid på att vara rädda för framtiden än att försöka förstå den.
Och även vanliga vardagliga saker – som hur vi får information, hur vi jobbar, hur vi pratar med varandra – är på väg att förändras snabbare än vi hinner blinka.

Det fick mig att tänka på min egen plats i allt det här.
Hur jag beter mig.
Vad jag tror på.
Vad jag är trött på.
Vad jag vill göra åt det.

AI gjorde mig inte smartare.
Men den gjorde mig mer medveten.

---

Men det är inte bara samhället som är rörigt — det är vi människor också

Något av det roligaste (och mest sorgliga) jag märkt är hur människor reagerar på AI.
Vi älskar att tycka, hata, skrika och göra oss själva till experter på fem minuter.

Det är som ett digitalt knytkalas där alla tog med sig samma maträtt:
åsikter.

Och mitt i allt det där försöker man själv förstå vad som är sant, viktigt eller ens vettigt.

Det är därför jag skriver här.
Inte för att jag tror att jag har rätt.
Utan för att jag vill förstå mer än jag gör idag.

---

AI och jag – vi är båda missförstådda ibland

Det finns något fint i det.
AI är inte den allvetande superhjärnan som media ibland gör den till.
Och jag är inte den där tekniknörden som byggt en serverhall i källaren.

Vi möts någonstans i mitten.

Jag ställer frågor.
AI svarar.
Jag skrattar åt svaren.
AI säger åt mig att jag har fel.
Jag tänker ett varv till.
AI ger mig nya perspektiv.
Jag skriver.
AI hjälper mig hålla tråden.

Det är ett samarbete jag aldrig trodde jag skulle ha.
Men här är jag – och här är vi.

---

Det här är min resa — och jag är bara i början

AI kommer förändra samhället mer än någon av oss anar.
Inte nödvändigtvis på det där dramatiska Hollywood-sättet.
Utan i det lilla:

• hur vi söker information
• hur vi lär oss
• hur vi pratar
• hur vi fattar beslut
• hur vi hanterar livet, när livet är som mest livigt

Jag försöker förstå allt det här.
Inte för att bli expert.
Utan för att framtiden angår oss alla, vare sig vi vill eller inte.

Och om du läser det här och känner igen dig – välkommen.
Det är en ganska oväntad resa.
Men också en jävligt intressant en.