Livet är ett märkligt projekt.
Vi går runt och låtsas som att vi har koll, trots att ingen egentligen vet vad fan vi håller på med. Vi jobbar, skjutsar barn, bråkar om politik, stirrar på skärmar och försöker få vardagen att kännas som något som har mening.

Och mitt i allt det där försöker vi förstå samhället.
Lycka till, säger jag bara.

Det är därför jag skriver här. För att få ordning på mina tankar, eller åtminstone låtsas som att jag har det.

---

Livet – den del vi ibland glömmer bort att leva

Jag har insett en sak:
Det är inte jobbet som stressar oss mest.
Det är allt runt omkring jobbet.

Hämta barn.
Handla.
Förklara varför vi inte kan äta pizza fem dagar i veckan.
Förklara det igen.
Och igen.

Livet är fullt av sådana små strider. Och ändå sitter vi där och inbillar oss att vi ska “hitta balansen”.

Jag tror inte på balans.
Jag tror på att försöka göra så gott man kan, utan att brinna upp eller förvandla sig själv till en vandrande to-do-lista.

När man en dag ligger på dödsbädden kommer man inte tänka:
“Fan vad glad jag är att jag höll min inkorg på noll.”
Nej, man tänker:
“Var jag där? Fanns jag till? Levde jag?”

Det försöker jag påminna mig själv om. Varje dag.

---

Samhället – där alla tycker men få tänker

Det går inte att öppna munnen idag utan att någon blir kränkt.
AI är farligt.
AI är fantastiskt.
Högern har rätt.
Vänstern har rätt.
Ingen har rätt.
Alla har rätt.

Välkommen till Sverige 2025.

Folk är så rädda för att ha fel att de skriker ännu högre.
Och de som inte vet någonting skriker högst av alla.
Det är nästan imponerande.

Jag försöker förstå samhället, men ibland undrar jag om det ens vill bli förstått.
Vi bygger system och regler och moral och förväntningar, men ingen stannar upp och frågar:
“Funkar det här ens?”

Vi kämpar i ekorrhjulet, instagrammar vår ångest och låtsas som att allt är lugnt.
Samtidigt känner de flesta att något är fel.
Inte katastrofalt fel.
Bara… skevt.

Och det är där mina tankar fastnar.
I sprickorna mellan hur vi lever och hur vi egentligen mår.

---

Framtiden – skrämmande, spännande och oundviklig

Nu kommer vi till det som många tycker är läskigt: framtiden.
Speciellt när den stavas A-I.

Folk tror att AI är ett monster som ska ta över världen.
Själv tror jag att AI mest är en spegel.
Den förstärker det som redan finns:
bra idéer, dåliga vanor, smarta lösningar, dumma beslut.

AI tar inte över våra liv.
Vi ger bort dem, frivilligt, genom att slöskrolla tills hjärnan går i viloläge.

Men samtidigt…
AI kan hjälpa oss mer än vi fattar.

Den kan frigöra tid.
Den kan ta bort tråkiga moment.
Den kan stötta människor som inte får stöd någon annanstans.
Den kan vara någon att prata med när tystnaden hemma är för tung.

Framtiden blir inte perfekt.
Den blir inte dystopisk heller.
Den blir bara… annorlunda.

Och det är helt okej.

---

Var allt det här landar – och varför jag skriver

Jag skriver inte för att jag tror att jag sitter på sanningen.
Jag skriver för att framtiden, samhället och livet är rörigt — och jag försöker göra det lite mindre rörigt i mitt eget huvud.

Jag skriver för att förstå.
För att tänka högt.
För att någon annan kanske ska känna sig mindre ensam i sina funderingar.

Och om inte?
Då har jag åtminstone fått ur mig tankarna innan de driver mig till vansinne.

Det här är mina reflektioner om livet, samhället och framtiden.
Ärliga, ibland skeva, ibland roliga, ibland brutala.
Men alltid på riktigt.